Vi har kört en nattningsmetod på Emilia sen vi flyttade hit. Den funkar i princip alltid utom några undantag som ikväll.
Jag lägger henne, läser en bok, sjunger sen nattar och går. Direkt hörde jag hennes fötter gick på övervåningen. Javisst var hon vaken, hon satt i sitt nya tält hon fick igår och lekte med kassapparaten. Jag nattade och gick ner. Det dröjde kanske en minut sen kom hon ut för hon var bajsnödig. Efter toabesök utan resultat blev det läggning. Sen ut för hon var törstig. Sen läggning. Någon minut senare stod hon i hallen och behövde hjälp med att bädda för hon hade ju faktiskt gjort kullerbytta i sängen. Läggning. Hör henne leka igen. Läggning. Och nu tillsist ville hon att jag skulle bädda ner henne under täcket. Slut, hoppas jag. Det märks en stor skillnad nu när det är ljust om kvällarna att det är svårare att komma till ro än på vintern. NEJ nu spelar hon gitarr där uppe...äsch hon får vara en stund för hon brukar lägga sig efter ett tag.

Metoden vi har kört är supernannyns som visas på tv och går till så här.

1. Nattar dom i vanlig ordning och säger sen att "nu är det läggdags, sovgott" puss och kram sen går ut ur rummet.

2. Kommer barnet upp så går man och lägger hon/han i sängen och ger puss och kram samt säger lugnt "att nu är det läggdags".

3. Kommer barnet upp igen säger man bara "nu är det läggdags" utan puss och kram och bäddar ner det.

4. Kommer barnet upp än en gång säger man ingenting och lägger på han/hon täcket.

5. Fortsätter det så pratar man ingenting även om barnet frågar saker och sen lägger man på täcket och går därifrån. Då vet barnet att det inte är någon idé längre. Ibland räcker det för mig att bara sticka in huvudet i dörröppningen så lägger hon sig direkt. Och man ska aldrig visa att man är upprörd även om det tar 20 ggr innan hon/han somnar för det förvärrar allt.

Det har verkligen fungerat bra och jag önskar att jag kände till det här när vi bodde i K-holm för det hade underlättat allt springande som vi hade då :).