Så var min lilla tjej 3 år fyllda idag :). Det har vi firat med att Isabelle och Johanna kom hit efter dagis och har stannat hela kvällen. Riktigt mysigt har vi haft det.

För 3 år sedan så var det här en väldigt spännande dag för mig som aldrig hade fått barn förut. Tidigt på dagen, mors dag som vi var runt och firade, hade jag lite ont vid insidan av låren och trodde det var träningsvärk efter kvällen innans kalas då jag gick i högklackat. Tänkte inte mer på det mer än att alla andra runt mig tyckte att jag borde vara beredd eftersom det var två dagar kvar till planerat datum. När allt firande var slut så åkte vi hem, en söndagkväll och Johan skulle med båten. Johan tyckte att vi kunde åtminstone ringa BB och kolla att värken i benen inte berodde på att lilla bebisen ville ut så han riskerade att missa det. Nejdå tänkte jag det var ju bara träningsvärk, hade ju inte gått med högklackat på så länge och dessutom höggravid så någe ont borde jag ju få utav det. Men Johan fick som han ville och jag minns inte vem av oss som ringde ner men dom ville att vi skulle åka dit för att kolla med en gång. Det här var runt 18-tiden och Johan skulle med båten kl 19, lite lätt stressigt. Inga värkar eller någonting som visade att det var på G.

Väl där så kikade dom på hårtussen att allt stod rätt till. Det visade sig att man var 2 cm öppen och inom 2 dygn skulle vi ha barn sa dom. Herregud det var alltså dags. Johan åkte med andra ord inte med båten :).

Vi tog bilen till maxi för att inhandla förnödenheter till förlossningen och Johan säger åt mig innan vi går in "nu får inte vattnet gå Johanna". Nej då du kan vara lugn sa jag. Vi hann just till fruktavdelningen när det började sippra och medan jag stod där mellan tomater och äpplen så försökte jag tala om för min sambo vad som pågick lite diskret samtidigt som jag försökte knipa åt. Jisses vad han sprang. Först till charken för att be om papper och förklara för den tjejen att jag behövde PAPPER och mer PAPPER sen sprang han ut ur affären fort in i bilen medan jag hade hunnit knappt halvvägs genom butiken. Kassen men matvarorna slängde han av sig någonstans av bara farten.

Då vart det andra turen ner till BB och jag hade då öppnat mig till 8 cm. Hon undrade om vi ville stanna kvar eller åka hem, vi bodde så nära. Vi ska hem! Jag hade inte packat någon väska med alla saker och jag tyckte att jag behövde hem och städa klart i köket. Så Johan släppte av mig på parkeringen så han kunde åka vidare och handla. Då kom värkarna med dunder och brak och riktigt kraftiga var dom. Jag lyckades ta mig upp till lägenheten och lägga mig på soffan och undertiden ringde jag till Ann-Sofie som fick lyssna på mitt svammel. Sen minns jag att Johan kommer hem, vi slänger ihop en väska och åker raka spåret till BB. Då var klockan 21.40 och 23.10 var hon ute. Endast lustgas, fanns inget annat alternativ när det gick så fort. Det är tydligen vetenskapligt bevisat att snabba förlossningar innebär mer smärta pga att kroppen inte hinner med och det egna smärtstillandet kommer inte igång. Jag vet inte om det stämmer, har ju inget att jämföra med direkt. Men trots smärtan så var det defenitivt värt det och jag vill lätt göra om det. Det värsta var inte då utan kom efteråt enligt min mening.

Alla i förlossningsrummet tyckte det där om att vattnet gick på maxi var så roligt att hon borde fått kallas Kiwi :).