Usch vad tomt det är här hemma. Johan har varit här hela veckan och igår var det dags att åka tillbaka till sthlm. Vilken skillnad det blir när han inte är här. Igårkväll när Milla skulle sova låg hon och grät för att han inte var hemma. Det är så hjärtskärande, jag vet inte vad jag kan säga eller göra mer än att trösta och lugna henne. Även imorse vid lämningen på dagis pratade hon om att han skulle komma dit och blir sen deppig när hon blir påmind om att han inte kommer fören på torsdag. Vi hoppas såklart på en förändring snart så vi kan leva tillsammans varje dag.