Okej nu ska jag berätta lite vad som har hänt med Stella sen igår.
Såhär var det att när vi, igår förmiddgas, skulle åka till kräklingbomarknad så var det dags att ropa in Stella till huset som var ute en snabbis. Ingen Stella kom, som hon alltis gör, utan vi ropade och letade en bra stund. När vi hade gett upp och skulle åka ändå såg Johan henne ligga bakom en buske intill huset helt hopkuren.
Hon tittade på oss med en konstig blick och kräktes vitt slem. Vi bestämde oss för att åka och låta henne vara en stund ifall hon ätit någe konstigt och behövde få upp det så vi ställde ut vatten och mat till henne.
När vi kom hem två timmar senare var hon precis likadan fast hon hade förflyttat sig. Blicken var det konstigaste jag har sett, glansiga ljusgula ögon med supersmala pupiller och hon såg helt tom ut i ögonen.

Jag fick ringa till veterinären här i roma och han bad oss komma direkt. En supertrevllig ung veterinär möttte oss i dörren och tog hand om Stella med en gång. Han stoppade in handen i kattburen efter henne och kollade i dom skumma ögonen. Han såg med en gång att det var någon form utav förgiftning och det såg riktigt illa ut. Blodprov försökte han ta men hennes cirkulation i kroppen var noll så inte en enda droppe kom ut. Hon låg helt utslagen på bänken och det såg ut som om hon tänkte ge upp helt slut som hon var.
Veterinären talade om för mig att hon fick bli kvar under natten med dropp så han kunde få några prover och se vad giftet gjorde med hennes lilla kropp. Han kunde inte lova att hon skulle överleva men han lovade att ringa efter nån timma då han fått ur henne lite till prover.

Kvällen gick och han ringde igen lite efter fem på kvällen och sa att hon inte var sämre än när hon kom in men fortfarande väldigt dålig. Svaren visade höga njurvärden och lågt sockervärde. Då föreslog han lite om vad det kunde vara som gjort henne så illa. Det var bla en växt, svamp eller hästar i närheten som blivit avmaskade. Hmm jag hade ju ingen aning om vad hon hade knaprat i sig och förmodligen så hade det skett redan dagen innan sa han eftersom det tar tid innan giftet bryter ut.
Hon fick som sagt ligga kvar under natten i hopp om att bli bättre.

Idag ringde han igen vid elvasnåret och sa att han hade en liten tuff brud som ville hem. Å vad skönt att höra!! Han hade försökt få ur henne så mycket skit ur kroppen han kunde samt ge henne först dropp sen näringrik blötmat. Det som var störst sannolikhet till att hon blev dålig var en svamp trodde han nu när alla tester var klara. Hon blev så himla glad när jag kom och det var så himla skönt att se för igår kände jag inte igen henne med den blicken och så hängig men när jag då kom förut så var hon sig själv igen våran lilla ulltuss.
Nu springer hon runt här hemma som om inget har hänt. Även Zeke började hon kela med när vi kom inför dörren vilket annars bara brukar vara bråk :).

Vi hade en himla tur den här gången och en riktigt bra veterinär som jag hoppas vi får nästa gång vi behöver hjälp med våra djur.