Jag kan nog konstatera att vi har en liten mörkrädd tjej. Hon har varit på mig om kvällarna när det är läggdags att hon inte vill sova när det är mörkt i rummet. Jag, knäpp som jag är, tänkte men det går nog över och så nattar jag henne, släcker och stänger dörren.
Ikväll sa hon till mig extra mycket att hon inte ville sussa med mörkt rum. Jaja sa jag men det är inget farligt, vi har ju alltid sovit mörkt. Natti natti i vanlig ordning.

Efter en stund öppnade hon dörren och kikade ut. Jag gick då upp och la henne igen och stängde dörren. Sen gick jag ner i källaren med lite grejer när jag hör henne panikskrika. Det var precis som att någon var i hennes rum och gjorde henne illa, sånt panikskrik var det. Jag sprang upp och fann henne ståendes brevid sin säng med tårarna längs kinderna. Hon var så himla ledsen lilla gumsan. Jag frågade henne då om jag skulle ligga hos henne i sängen en stund och lämna dörren lite öppen och det gick bra. Hon lugnade ner sig och blev mer avslappnad. Då kom vi överens om att dörren skulle stå lite på glänt med hallampan tänd medan hon skulle sova.

Att jag är så korkad som inte förstod att hon menade allvar redan häromkvällen men hon somnade ju då utan problem.
Nu sussar hon gott och dörren får vara på glänt hela natten med lampan tänd. Vi får kanske ta och leta efter en mysig nattlampa hon kan ha i rummet lite längre fram.
Men frågan är varför hon helt plötsligt har blivit rädd att sova när det är mörkt? Vad jag vet har ingen talat om för henne att det är farligt och några barnprogram har inte varit läskiga som jag har sett.
Undrar vad hon är rädd för stackarn?