Svårt att veta.

Nu är våran stationära dator nerpackad med alla kablar och tillbehör så några bilder blir det inga fler fören det har packats upp och man har tid att sitta och knåpa med fotona igen, laptop är det som gäller just nu.

Emilia har lyckats bli lite förkyld, snoren hänger och ständiga nysningar, men hon är ändå pigg. Jag sa det för några veckor sedan till Johan att det var bra om vi började i tid ifall hon skulle bli sjuk och då blir man ju sittandes med henne i famnen hela dagarna. Förhoppningsvis blir det inte mer än lite snor.

En tjejkompis hörde av sig till mig idag som bor här och undrade om vi hade börjat packa...liten miss i hennes kalender. Synd att vi inte hinner träffas men dom kanske kommer ner i sommar annars så får vi ses nästa gång vi åker upp. Hennes lilla kille har ju börjat gått sen vi sågs sist som hade varit himla kul att se.

Idag var vi och handlade mat så jag kunde göra pannbiffar. Emilia var med och som vanligt ska hon antingen bära korgen eller köra en barnkundvagn. Aldrig i livet att jag skulle få sätta henne i en stor kundvagn igen, det totalvägrar hon. Hon ska göra allt som vi gör. Vid maten ska hon alltid ha den gaffeln jag använder, sitter hon i soffan så sträcker hon sig allt hon kan för att nå bordet med fötterna, ska öppna balkongdörren åt katterna så fort dom sitter där också bildörren ska hon öppna åt oss, läppsyl och hudlotion ska hon ha varje morgon, ska borsta tänderna med våran tandkräm och min tandborste, köra barnvagnen när vi är på stan...jag kan rabbla upp hur mycket som helst. Massor med gulliga saker gör hon men hon har kommit in i nån period nu då hon slåss mycket och kastar grejer. När det gäller att hon slåss så har jag försökt med många olika sätt för att få henne att sluta och det som har bitit bäst är att ignorera henne när hon bankar på en. Sista dagen på dagis så såg jag att det är mycket knuffande, petande i ansiktena och slag hit och dit så det är därifrån det kommer som allt annat konstigt hon gör ibland. Vid matbordet kastar hon besticken runt om sig så hårt hon kan likaså plastmuggen och tallriken. Svårt att veta vad man ska göra som förälder tycker jag eftersom det är första gången för en annan sen har hon inget syskon att se upp till heller. Vi gör vårat bästa och hoppas att hon växer ifrån det dåliga beteendet snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0