Emilia har fått nån slags super reaktion från myggbett. Igår när hon hade hämtats från dagis sa hon "mamma, klia ryggen, mygg". Jag drog då upp tröjan för att kika vad som kliade och då ser jag att mer än halva hennes rygg var illröd precis som att hon hade bränt huden. Hon kliade och kliade och det vart bara värre. Jag ringde genast sjukvårdsupplysningen och sköterskan trodde bestämt att det var vattenkoppor som var på gång trots att inget av symtomen stämde, det var som att sköterskan hade bestämt sig för att det var vattenkoppor innan hon började prata med mig. Hon ordnade i alla fall en tid åt oss på närmaste vårdcentral redan om en halvtimme för hon tyckte att det skulle tittas på genast. Väl på plats så ser både läkaren och sköterskan att det inte är vattenkoppor utan en ordentlig reaktion från dom giftiga myggen som är ute och härjar. Jag fick Tavegyl mot klådan och köpte MiniDerm så hennes hud blir mjukare.
Idag ser allting jättefint ut, det enda som syns i princip är rivmärkena Emilia själv har ordnat dit. Igår kväll när hon låg i sängen och skulle sova ville hon att jag skulle klia på betten som fanns på hennes knä. Självklart gjorde jag det och då såg man verkligen hur skönt hon tyckte det var och nästan somnade. Tidigare ville hon att jag skulle klia på ryggen med, antar att det är för att hon inte riktigt kommer åt själv med sina små armar och händer sen vet man ju själv hur svårt det kan vara att komma åt på ryggen.

Idag så har det inte varit någe dagis vilket det är imorn. Vi var en sväng till Johanna och Isabelle i eftermiddags på god fika men vi fick stanna en kort stund eftersom det skulle handlas, lagas mat, bakas och AnnSofie, Jessica och Emil skulle komma.
Efter maten ikväll så ville Milla cykla lite på sin fina cykel så vi gick ut i det fina vädret en stund. När hon var klar med det gick hon in och medan jag såg henne gå upp för trappan till huset parkerade jag hennes cykel i ladan. Sen skulle jag gå in till lilla damen men av någon anledning slog jag en blick över axeln ut mot vägen eftersom hon har börjat dra sig ditåt ibland. Och visst fan det stod hon vid vägkanten!!! Jag ropade på henne att stanna och komma hit medan jag sprang så fort jag kunde men hon stack rakt över den stora vältrafikerade vägen med en himla fart. När jag fick tag i henne skrattade hon och tyckte det var skitkul att jag kom springandes efter henne... Hon hade då medan jag ställde in cykeln vänt i trappan för att dra iväg. Tack och lov var det bara en bil som kom just då och som också såg henne och saktade ner. Man hade aldrig förlåtit sig själv om det hade hänt något, fi fan vilken tur vi hade den här gången peppar peppar. Så imorn ska jag in till stan och leta staket. Vi har ju det på halva delan utav trädgården och eftersom vi aldrig är på framsidan mot vägen har vi inte satt upp något mer än det. Men nu ska ett sättas dit!

Lite kort från i lördags kommer nedanför.