3 December

Jag blir galen, man får inte sova här hemma! De senaste veckorna har jag haft svårt med att somna på kvällarna. Och när man väl har lagt sig och ska äntligen börja somna efter ett tag...ja då börjar Zeke mjaula o ha sig så man får kliva upp pch säga till. Väl liggandes i sängen med ett nytt sovförsök hostar Emilia som en galning så man får gå upp än en gång för att då kolla till henne. Tillbaka i sängen frusen och trött, kanske äntligen dags för sömn, nejdå då blir det samma visa igen. Även om Milla kanske bara hostar till så spänner man sig ändå för att vara beredd på att gå upp även om det inte behövs. Det resulterar i att jag är skittrött, har ingen direkt matlust och vill bara sova. Skönt att Johan kommer och kan kolla Milla när hon vaknar till av hostan kan man ju tänka sig men han vaknar inte.
Hon har nu ätit hostmedicinen i en vecka men jag kan väl inte säga att den har blitt så mycket bättre, snoren är borta men annars likadant. Det får gå ett par dagar till sen hör jag av mig till en annan läkare eller vårdcentral, gillar inte våran läkare för fem öre, han förstår inte svenska ordentligt och var allmänt otrevlig och skrämmande för Emilia.

I helgen ska jag göra lussebullar. Fick lite tips igår om hur man får dom saftiga och goda så jag ska göra ett försök så ska Milla såklart få vara med på ett hörn. Johans insats blir nog att äta dom ;).

Just det goda nyheter gällande dagiset. Efter jul kommer det in en tjej som ska jobba på den avdelningen så dom får bättre koll på den ungen. En pappa kom fram till mig idag och tyckte att det var bra att vi hade tagit tag i det för han hade också varit lite på om det för ett tag sen men då hände det inte så mycket. Mer än såhär kan vi inte göra denna gång.

Ikväll kommer Johan hem, ska åka och handla så jag kan göra bakad potatis så det står färdigt när han entrar hemmet.


Kommentarer
Postat av: Ingela Lindström

Gud så gott med bakad potatis, då blir nog Johan glad!! Hoppas du får sova nu när han kommer hem, men är han lik far sin så förstår jag dej Johanna, dom kunde gallskrika, men han sov lika gott för det så jag känner igen mej i dej. Tur man glömmer så fort, men gud vad jag har haft många vaknätter, när jag suttit i timmar, man kände sig som ett lakan, men allt gick o idag är jag nog ganska stolt över hur duktiga vi är som mammor, som fixar allt det här, men sen älskar vi ju våra barn och idag är allt glömt o förlåtet...Kämpa på. Kramiz.

2009-12-03 @ 19:58:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0